A true gentleman

Tinder, detta fantastiska, nya och moderna sätt att hitta folk man inte tycker om på. Nej, jag ska inte vara en sån, jag har ju faktiskt träffat män på Tinder som har haft ett liknande sinne som jag och även om sex kanske är den underförstådda faktorn till att vi ens swipade höger, så är ett intellektuellt samtal snäppet mer givande.

Så jag hade då, av någon jävla anledning och antagligen smått berusad, swipat höger på en snubbe som var väldigt ivrig om att vi skulle ses. Till och med när jag åkte ut på Älva och var borta i nästan två månader så gav han inte upp.
Tillslut gav jag med mig, fråga mig inte varför. Vi möttes på en öl vid södra station.

Han var väl inte ful och han var väl inte tråkig, men våra politiska värderingar var ljusår från varandra. Han var yrkesmilitär, hade varit ute på slagfältet många gånger. Även fast jag med intresse lyssnade till hans åsikter om krig och kostnader, flyktingar och att hjälpa folk på plats så kunde jag aldrig hålla med. Han var ändå så pass respekterande att han lyssnade på vad jag hade att säga, speciellt när vi kom in på mitt område, feminismen.
Kanske var han uppriktigt sagt intresserad men något sa mig att om jag hade haft ett ogynnsamt utseende så hade hans ivriga lyssnande och vilja att prata inte funnits.
Jag hade varit ännu en "såndär jävla feminist" som inte vet vad jag pratar om.
Han bjöd hem mig på kaffe och jag tackade ja. För det första så var jag jävligt kaffesugen och för det andra så var jag uttråkad, som alltid på hösten. Jag fick mitt kaffe, han ville ha mer. Det märkte jag när han, jag antar att det skulle vara förföriskt, började ta på mig.
Jag bestämde mig då för att gå hem.

Jag reste mig och han försäkrade mig om att han var en gentleman som kunde respektera ett nej.

Okej, såhär har jag då tänkt lite i efterhand.
Om man är en gentleman för att man kan respektera ett nej, då finns ju bara två saker en man kan vara. Gentleman eller våldtäktsman.
Alltså jag tycker vi slänger oss lite för lättvindigt med det där ordet gentleman.